Idag är det än en gång fredag, blir hemmamys ikväll som vanligt :) Jag har inte fått alls mycket sömn inatt.. för det första så har Oliver bråde kräkt och bajsat mycket.. sen för det andra så har jag legat jätteorolig heeeela natten. Denna natten var det nämnligen 8 år sen min älskade lilla kusin dog, ingen vet varför, han var fullt frisk! men ändå.. vad är det för mening med det ? ett litet barn som är älskad av så många. Den tolfte april skulle han iallafall fyllt nio hela år, vad det gör ont att veta att han aldrig fick leka med sin fräcka audi-bobby-car, att han aldrig fick lära sig cykla, att han inte fick leva. Men det värsta av allt (eller värsta & värsta är det väl inte, men lite små-creepy) att min son är så fruktansvärt lik honom i utseende. Helt ärligt är jag livrädd, det måste vara det allra värsta i hela världen att behöva begrava sitt barn. Man önskar ingen det, inte ens sin värsta fiende. Jag vet hur ont det gjorde att förlora en så liten vän som man lekte med varenda dag man fick lov till det, han var så speciell för mig. Varje gång jag lekte med han så lovade jag honom att när jag fick körkort skulle jag minsann komma och hämta honom så vi skulle åka till badhuset, men, jag fick aldrig chansen till hålla mitt löfte.