Varför bryr jag mig ens?

Jo, jag saknar min syster. Min kära lilla Matilda! min son saknar sin moster, och för något så löjligt som att en vuxen människa spratt i henne en massa skitsnack! Hon är för liten för att förstå och kunna göra sådana stora livsval, och framförallt har hon absolut inget med detta att göra. Men hon kommer i kläm, och innerst inne hoppas jag att min älskade syster saknar mig med.

Men, jag vet inte vad jag ska göra. Jag måste ju få berätta hur jag känner för folk för att vi alla ska må bättre, att vi ska slippa sitta med innestängd ilska, frustration & ånger. Och det kan en enda idiot till människa se till att det drabbar och sårar en hel familj, om inte, en hel släkt.. Vissa människor borde VERKLIGEN tänka sig för innan dem öppnar munnen. Jag vet så mycket så det kan splittra eran familj och släkt minst lika mycket som det gjort min. Men jag säger inget och använder det inte emot er, jag försöker vara medmänsklig, Samtidigt som jag inte står och tar all skit som bara öses över mig, och har gjort hela min uppväxt. Jag har fått skulden för precis allt, när det var jag som var var den försiktiga och alltid ville be om lov. Men blev alltid retad för detta av idioten i frågas avkommor.

Tack för att du betett dig så illa, Jag har lärt mig precis hur jag inte ska göra med min son/mina framtida barn, för du är tvärtemot ett ideal! :)